New York
Efter en otroligt lång natt sitter vi nu halvdöda på ett hostel i harlem. Vi är alltså klara med volontärandet i flagstaff. På tal om flaggan så har vi glömt att nämna en ganska stor del av vårat flagstaff-liv: musiken! Under tre månader har vi nämligen matats med en för oss tidigare okänd genre: bluegrass. Jag antar att ni inte heller känner till denna musik, så jag råder er att kolla upp den på Youtube eller spotify. Det kändaste bandet är förmodligen trampled by turtles ( jag reserverar mig för eventuell felstavning). Men hursomhelst är vi alltså i new york nu. Här ska vi spendera vår sista vecka i staterna innan vi åker hem till den gamle Trollhättan. På schemat står turistande, turistande och möjligen ytterligare lite turistande. eftersom vi ersatte nattens skønhetssømn med flygande ær det dags att schlagga nu. (danska bokstæver ær roliga). Have it!
Ett bibliotek fullt av studenter, lodisar och volontarer
Studenter : Att sitta pa biblioteket har sin charm. Pa ena delen av biblioteket finns studentdatorerna. Alltid fullt av studenter men det som forundrar mig ar aldern pa dessa studenter. Det kanns som att halften av dessa "studenter" kan ga in gratis pa Liseberg. 140 cm langa och har ett babyface utan dess like...
Nu kommer vi till min sida av biblioteket. Sidan av biblioteket som alla far lov att anvanda.
Lodisarna : Med ovanstaende textrad vill jag inte pasta att alla som sitter pa denna sida ar lodisar men det skulle ju inte skada att kolla sig i spegeln for dom. Mitt emot mig sitter en gubbe med en gul smutsig jacka. Skulle val upskatta att den ar fran sent 80-tal och vardet pa jackan kanske ar 25 riksdaler. Det skulle kunna vara Knut Knutsson fran antikrundan som skriver marker jag nu. Gubben har vitt har och vitt skabbigt skagg. Jag skulle inte stort mig pa denne herre om det inte var for hans sjungande och pratande med sig sjalv. Det som gor saken varre ar att detta ar andra gangen han har satt sig mitt emot mig pa en vecka. Gubben vet val inte hur hogt han later nar han har stora horlurar som troligen blockar ljudet utifran. Otroligt storande!
Snett bakom mig sitter en annan lodis ocksa han med skabbigt har och skagg. Ocksa han med horlurar som blockar ljudet utifran. Ocksa han med en jacka fran sent 80-tal. Han gor inte lika mycket ljud ifran sig som gula-jackan-gubben men han spelar luftgitarr. Det ar inte i 2 minuter han spelar luftgitarr utan han haller pa i 10 minuter, kollar sig omkring, skrattar en aning och sedan borjar spelandet av denna icke-existerande gitarr igen. han anvander nagon sorts webkamera. Kanske far han feedback av sin polare...
Volontarer : Man hittar alltid en annan volontar har i biblioteket. Ganska behagligt. Just nu har jag Paul (den flaniga hollandaren) bredvid mig. Pa andra sidan bordet sitter en fransk tjej. den franska tjejen som Anton storde sig pa nar hon tvattade sina skor med varan enda diskborste...
Har i biblioteket samlas mycket olikt folk.
Nu kommer vi till min sida av biblioteket. Sidan av biblioteket som alla far lov att anvanda.
Lodisarna : Med ovanstaende textrad vill jag inte pasta att alla som sitter pa denna sida ar lodisar men det skulle ju inte skada att kolla sig i spegeln for dom. Mitt emot mig sitter en gubbe med en gul smutsig jacka. Skulle val upskatta att den ar fran sent 80-tal och vardet pa jackan kanske ar 25 riksdaler. Det skulle kunna vara Knut Knutsson fran antikrundan som skriver marker jag nu. Gubben har vitt har och vitt skabbigt skagg. Jag skulle inte stort mig pa denne herre om det inte var for hans sjungande och pratande med sig sjalv. Det som gor saken varre ar att detta ar andra gangen han har satt sig mitt emot mig pa en vecka. Gubben vet val inte hur hogt han later nar han har stora horlurar som troligen blockar ljudet utifran. Otroligt storande!
Snett bakom mig sitter en annan lodis ocksa han med skabbigt har och skagg. Ocksa han med horlurar som blockar ljudet utifran. Ocksa han med en jacka fran sent 80-tal. Han gor inte lika mycket ljud ifran sig som gula-jackan-gubben men han spelar luftgitarr. Det ar inte i 2 minuter han spelar luftgitarr utan han haller pa i 10 minuter, kollar sig omkring, skrattar en aning och sedan borjar spelandet av denna icke-existerande gitarr igen. han anvander nagon sorts webkamera. Kanske far han feedback av sin polare...
Volontarer : Man hittar alltid en annan volontar har i biblioteket. Ganska behagligt. Just nu har jag Paul (den flaniga hollandaren) bredvid mig. Pa andra sidan bordet sitter en fransk tjej. den franska tjejen som Anton storde sig pa nar hon tvattade sina skor med varan enda diskborste...
Har i biblioteket samlas mycket olikt folk.
Nytt forsok med tuzigoot
Att vakna upp 05.45 for att packa vaskan till ett projekt mitt ute i ingenstans ar inte det roligaste men det ar inte mycket att gora at det. Projektet hette "Tuzigoot Rehab", ganska skont tankte jag efter en helg i Las Vegas. Jag hoppade senare in i en bil full av personer jag aldrig traffat forut. Ganska konstigt eftersom merparten av dessa manniskor bor en vaning over mig. Efter 5 minuter kande jag halva ganget som var engelsman. En skinhead, en hip-hopkille, en affarsman och en halvindier.
Vi kom fram till arbetsplatsen men inte fan va det rehab dar inte. Jag fick en yxa i handen och blev placerad vid nagra trad. Grabben som sa vad vi skulle gora hette Casper men inte var han ett snallt spoke. Vi fick i uppgift att hugga ner trad som inte var av amerikanskt ursprung. Onodigt eftersom dom gor samma sak varje ar for att tradet tydligen vaxer fort och gott i oknen...
I fyra dagar fortsatte denna processen och jag ville inget annat an att aka tillbaka till flaggan och chilla. Sista dagen blev det mycket alibijobb fran allas sidor. Jag och skinheadkillen satt och snackade och helt plotsligt var jag inbjuden pa whiskeyfest samma kvall. Jag tankte att dricka whiskey med britter kan inte ga bra men jag klarade mig fint! Allt annat an bra gick det for hip-hopkillen. Han dackade i soffan och nagra personer superlimmade hans hander och skinkor. Detta var hans meddelande dagen efter:
Tuzigoot national monument
Eftersom jag inte har nagra fler bilder fran tuzigoot kommer har en bild pa PG i tuzigoot.
Vi kom fram till arbetsplatsen men inte fan va det rehab dar inte. Jag fick en yxa i handen och blev placerad vid nagra trad. Grabben som sa vad vi skulle gora hette Casper men inte var han ett snallt spoke. Vi fick i uppgift att hugga ner trad som inte var av amerikanskt ursprung. Onodigt eftersom dom gor samma sak varje ar for att tradet tydligen vaxer fort och gott i oknen...
I fyra dagar fortsatte denna processen och jag ville inget annat an att aka tillbaka till flaggan och chilla. Sista dagen blev det mycket alibijobb fran allas sidor. Jag och skinheadkillen satt och snackade och helt plotsligt var jag inbjuden pa whiskeyfest samma kvall. Jag tankte att dricka whiskey med britter kan inte ga bra men jag klarade mig fint! Allt annat an bra gick det for hip-hopkillen. Han dackade i soffan och nagra personer superlimmade hans hander och skinkor. Detta var hans meddelande dagen efter:
" Woke up this morning to find a cd super glued to my leg a dvd super glued to my arm a uno card to my head a towel to my foot a fucking wet tampax pritty much down my boxers o and to top it off my ass cheaks were super glued together !!"
Tuzigoot national monument
Eftersom jag inte har nagra fler bilder fran tuzigoot kommer har en bild pa PG i tuzigoot.
Tuzigoot eller natt i den stilen
Eftersom datorn inte fungerar som den ska kommer har en bild fran senaste jobbet. Jag lovar ett senare inlagg om jobbet med varldens svaraste namn.
Skallerorm nagonstans i mitten i busken. Blev bra javla radd nar det plotsligt skallrade till precis bredvid oss. Arizona Diamondback Rattlesnake.
// Erik
Skallerorm nagonstans i mitten i busken. Blev bra javla radd nar det plotsligt skallrade till precis bredvid oss. Arizona Diamondback Rattlesnake.
// Erik
Ett forvirrande projekt
Denna veckas projekt i narheten av Parashant, dar forra projektet var, var valdigt forvirrande. Inte for att vi korde fel. Nej nej, sjalva projektet var faktiskt riktigt bra och roligt. Men det var folket dar som gjorde mig vilsen i skallen.
Det var for det forsta helt omojligt att skilja de tre koreangrabbarna at. Jag menar, sjalvklart har dom jakligt lika utseende. Men framfor allt var det namnen som gjorde det svart: Hang, Jang och Woan. Hur i hela friden ar tanken att man ska komma ihag vem som ar vem. Cheferna pa ACE borde ta med detta i berakningen nar dom satter upp scheman. Nu slutade det med att varje gang jag tilltalade nagon av dem snabbt mumlade "ang" eller nat, vilket iofs fungerade hyfsat.
Det storsta problemet var dock forvaxlingen mellan tysken Florian och mig Anton:
Som ni ser tvingades vi igar stalla upp bild infor skrattande volontarer. Detta efter att hela veckan blivit kallade vid varandras namn. I slutet av projektet visste jag ju knappt vem jag sjalv var. Maste dock tillagga att vi bada ser jakligt flaniga ut pa bilden...
Ha de!
Ett stort tack!
Ville passa pa att rikta ett stort tack till familjen Selander fran oss halvamerikaner. Som ni redan last, bland annat i Eriks senaste CAPS-INLAGG, hade vi en grymt harlig road trip med dem under vara senaste lediga dagar. Blev nagra skona timmar pa stranderna i San Diego och Los Angeles och sightseeing i Hollywood/Beverly Hills bland annat.
Cribs!
Min (Pontus) sang ner till hoger. Antons upp till vanster. Over mej sover en italiensk kille som snarkar sa jorden slutar snurra runt solen! Under Anton sover en brud fran Israel som typ har ADHD eller natt. Halvkul!
Handfat
Koket. Det ar har kreativiteten sprudlar. Typ
Chillarhornan som jag har ansvar for den har veckan. Ruggigt stadat ar den nu.
Utsidan. (Captain Obvious)Lake Mead
Da var det dags for annu ett inlagg om ett misslyckat jobb. Denna gangen nara Las Vegas vid Lake Mead. Resan borjade med att ledaren av vara tre supervisors var sjuk, men vad spelar det for roll, vi hade ju tva kvar. Problemet vara bara att dessa tva "supervisors" inte hade en blekfet javla aning vad vi skulle gora. En bogig parkranger sa att vi skulle bygga staketet sa rakt som mojligt for varan gps fungerade tydligen inte heller. Ogonmatten var varan van i en situation som denna. Jag (Erik) och Pontus tog en masskinborr och borjade gora hal i marken for att sedan satta i jarnpinnar i marken. Efter cirka 20 pinnar kollar vi linjen och ser att en blind och dov gubbe kunde gjort jobbet battre. Pinnarna var inte i linje alls. Vi hade skapat en halvmane av jarnpinnar som var omojliga att fa upp ur marken.
Nasta dag packade vi ihop talten och begav oss av till stranden dar vi skulle bo i tva natter. Det var riktigt skont att fa bada i Lake Mead. Efter badet luntade vi ihop en eld som vi satt runt resten av kvallen. Inget jobb den dagen. Dagen efter jobbade vi ingenting heller for vi fick tre punkteringar pa bilarna. Vi kunde heller inte aka till jobbplatsen eftersom vi var tvugna att ha en fyrhjulsdriven bil vilket vi saklart inte hade. Veckan fortsatte likadant...
Sista dagen akte vi for att bada i varma kallor vilket var helgrymt! Runt 45 grader i vattnet. Efterat bestamde vi oss for att hoppa fran klippor i Coloradofloden som var mycket kyligare an de varma kallorna. Men det var vart det!
Imorgon blir det Las Vegas med Britter och en hollendare. En av britterna som ar skotte vaknade upp idag och var dretebakis. Han hade ett hjarta malat pa halsen och kom inte ihag mycket fran gardagen. Rolig morgon.
Campingplatsen vid stranden.
Lake Mead.
Pontus vid Coloradofloden. Med mossan ser han ut som tjuven i filmen "Ensam hemma".
Kevke-bus och jag vid Coloradofloden.
Bad i dom varma kallorna.
Ha det fint!
Nasta dag packade vi ihop talten och begav oss av till stranden dar vi skulle bo i tva natter. Det var riktigt skont att fa bada i Lake Mead. Efter badet luntade vi ihop en eld som vi satt runt resten av kvallen. Inget jobb den dagen. Dagen efter jobbade vi ingenting heller for vi fick tre punkteringar pa bilarna. Vi kunde heller inte aka till jobbplatsen eftersom vi var tvugna att ha en fyrhjulsdriven bil vilket vi saklart inte hade. Veckan fortsatte likadant...
Sista dagen akte vi for att bada i varma kallor vilket var helgrymt! Runt 45 grader i vattnet. Efterat bestamde vi oss for att hoppa fran klippor i Coloradofloden som var mycket kyligare an de varma kallorna. Men det var vart det!
Imorgon blir det Las Vegas med Britter och en hollendare. En av britterna som ar skotte vaknade upp idag och var dretebakis. Han hade ett hjarta malat pa halsen och kom inte ihag mycket fran gardagen. Rolig morgon.
Campingplatsen vid stranden.
Lake Mead.
Pontus vid Coloradofloden. Med mossan ser han ut som tjuven i filmen "Ensam hemma".
Kevke-bus och jag vid Coloradofloden.
Bad i dom varma kallorna.
Ha det fint!
Den basta dagen i vara liv!
12629 Riverside dr, CA 91607. Inga traffar. Fan. Jag testar igen. Hjartat bankar stenhart av forvantning. En traff. Yes. Handsvetten gor gpsen hal. Ska det har bli den basta dagen i mitt liv? Tanken ar kittlande, men jag forsoker halla fotterna pa jorden. Inte ta ut nagot i forskott. Nagonstans i bakgrunden hor jag den platiga datorrosten. Ska detta fungera? Kanns som jag har svalt 100 kg is. Kallt. Gps-rosten pastar att det endast ar hundra meter kvar. Pa vanster sida ska det vara. Jag flamtar. Sneglar snett framat at vanster. Ar det...? Det maste vara... Det ar... SACRED HEART!!! Hjartat gor dubbla volter. Jag borjar skratta. Okontrollerat. Jag kan se att Anton kanner samma sak. Vi springer ur bilen sa fort den stannat. Helig mark. Vi kanner magin i marken. I traden. I SJUKHUSET! Men vi vill ta oss runt. Vi kan namligen bara se baksidan. Vi borjar instinktivt leta efter en vag runt den magnifika byggnaden. Staket. Fan. Vi hoppar over. Gar krampartat lagst nagon uttorkad back. Trad. Vi ser dock igenom. Javisst. Tararna branner bakom ogonlocken. Ytterligare ett staket. Nagot hogre. Inget som stoppar oss. En duns. Vi ar framme. Vallfardens mal. Kameran kommer till anvandning. Oja! Vi kikar in. Tant!? Var det tant nar vi kom? Dags att dra. det var den basta dagen i vara liv. 
Det har ar sjalvklart en kryddad story. Men karnan ar sann. For er som inte kanner till Sacred Heart sa ar det sjukhuset som TV-serien Scrubs utspelas i. Alltsa helig mark.
Det har ar sjalvklart en kryddad story. Men karnan ar sann. For er som inte kanner till Sacred Heart sa ar det sjukhuset som TV-serien Scrubs utspelas i. Alltsa helig mark.
Tillbaka efter päronresa
DÅ VAR MAN TILLBAKA I FLAGSTAFF EFTER ATT HA VARIT PÅ ROADTRIP TILL KALIFORNIEN MED FAMILJEN + aNTON OCH PONTUS. EN MYCKET BEHAGLIG RESA FÖRUTOM ATT JAG HAR VARIT LITE SJUK. HAR MÅTT ILLA, HAFT HUVUDVÄRK OCH VART STÄNDIGT TRÖTT. JAG DROG TILL NÅTT SJUKHUS OCH FLANELÄKARN GER MIG EN BURK MED PILLER SÅ JAG SKA SOVA. SOM OM INTE DET ÄR DET JAG GÖR TYP HELA TIDEN. GRABBEN FICK VÄL SITT LÄKARCERTIFIKAT I ETT FLINGPAKET. KALIFORNIEN VAR VARMT OCH SKÖNT SOM VANLIGT OCH VI SPENDERADE MYCKET TID PÅ STRÄNDERNA I SAN DIEGO OCH LOS ANGELES. IMORGON BLIR DET JOBB IGEN. JAG OCH PONTUS SKA TILL LAKE MEAD SOM LIGGER NÄRA LAS VEGAS OCH ANTON SKA TILL NÅTT ANNAT STÄLLE. HOPPAS PÅ VARMT VÄDER OCH ATT DOM HAR MED SILVERTEJP. MITT TÄLT SER UT SOM FAN SÅ DET SKA LAGAS MED TEJP. HA DET BRA! //ERIK
