breakfastinamerica

Veckans projekt har lart oss innbeborden av uttrycket "langt bort". For att komma till Parashant National Monument, dar projektet skulle aga rum, va vi forst tvugna att aka ett par timmar ut i oknen norr om Flagstaff. Efter det kom vi till en grusvag. En grusvag som i normala forhallanden tar 5 timmar att aka. Ja, en 5 timmar lang grusvag. Maste vara nagon form av rekord. Vadret var sa klart inte heller sarskilt bra, utan grusvagen liknade mer skyttergravarna i Verdun. En svintung bakhjulsdriven van plus en trailer ar inte det basta att ha i Verdun, sa vi fastnade upprepade ganger. Nar vi inte satt fast kunde vi endast kora i ca 20 km/h, sa vi tvingades overnatta langst grusvagen (som taget ur en skrackfilm, jag vet) Humoret blev inte direkt battre av att sla upp talt i leran. Morgonen efter fortsatte vi tappert mot platsen vi skulle sla upp lager par. Vi kom inte dit. Efter att ha kort fel lite, fastnat med lera upp till halva hjulen, blivit bogserade av en ranger osv slog vi upp lager utanfor, vad jag tror var, en rangerstation. Det var gorbra, bortsett ifran att steketet vi var dar for att bygga pa lag en tvatimmarsvandring bort. Att vandra i en relativt tuff terrang med verktyg och regn ar inte det roligaste man kan gora, om jag sager sa. Men det ordande sig, vadret blev klarare och vi kunde slutligen flytta varat camp narmare staketet. Sa vi lever. Tyvarr glomde jag att ta med min sladd till kameran, sa jag kan inte lagga upp nagra bilder nu. Far se om den gode Anton kan gora det istallet. Hur som helst, ha det gott!